onsdag 6 oktober 2010

Idoltillbedjan i kyrkan

Björn Kjellströms idoltillbedjan av biskop Brunne slår fast att "de riktiga humanisterna finns i kyrkan." Kjellström vill, precis som kyrkan i vilket tidevarv som helst, egentligen bara lägga beslag på den retorik som uppfattas som "god." Precis som "nationalisterna" gör med ord som "svensk" och med svenska symboler som flaggan.

Orättvis jämförelse? Till skillnad från när kyrkan försökte jämställa Humanisterna med SD precis före valet genom att gnugga orden mot varandra i en demonstration av sympatetisk magi, så är den här jämförelsen giltig.

Biskop Brunne lyckades bara göra ett moraliskt vägval som de flesta av oss klarar. Grattis till henne. Kjellström skanderar "Det är för att hon hör till kyrkan som hon klarar detta! Bara kyrkan klarar det här!" Det är naturligtvis ren och skär lögn.

Han fortsätter med att förklara att Humanisterna är en enfrågerörelse. Svaret är att Humanisterna gör anspråk på att omfatta lika många samhällsfrågor som någon religiös rörelse. Den grundsyn som Humanisterna står för har återverkningar på varje område där religiös magi fördunklar synen på världen. Att det därmed gäller varje aspekt av det mänskliga livet, det har Kjellström själv nyss visat prov på.

Att ett samhälle är multireligiöst betyder nog egentligen precis samma sak för Kjellström som för Humanisterna (även om han försöker framhålla de sina som höjda över andra): Att var och en är fri att vara religiös, av vilken smak man själv önskar. Om Kjellström dessutom önskar företräde i tolkning eller genomförande på grund av sin specifika villfarelse borde han ta upp det under en annan fana än genom att proklamera att han klarar att erkänna människors lika värde. Det är visserligen en merit som inte ens alla folkvalda besitter med det råder sannerligen inget religiöst monopol i frågan. Tvärtom, de kristna kyrkorna torde ha ett svårslaget rekord av åsiktsförtryck genom seklen och den svenska kyrkan är verkligen inte undantagen.

Kjellström framställer det som att Humanisterna skulle vara emot ett multireligiöst samhälle. Sympatetiskt, implicerat: emot multietniskt. Främlingsfientligt. Hokus pokus, Kjellström. Jag säger att du ljuger. Jag säger att du vet att Humanisterna står för en grundsyn som omedelbart underkänner xenofobi som argument likaväl som den underkänner religiösa samfunds magi. Jag säger att du medvetet för människor bakom ljuset. Oärligheten är upprörande, jag önskar jag kunde säga att det är förvånande att sådant kommer från kyrkan men tyvärr, då vore jag också lögnare.

Om Humanisterna är en enfrågerörelse så är kyrkan det också - och frågan är densamma. Varje gång kyrkan kräver företräde i en samhällsfråga kommer Humanisterna att bestrida detta. Kjellström vet precis vilken fråga Humanisterna brinner för men han väljer att strunta i det och istället måla fan på väggen, i hopp om att få behålla några tiondebetalare och undersåtar i sin magiskola.

Där står vi. Varje gång Gud anförs som argument kommer Humanisterna att opponera sig mot det argumentet. Många av Humanisternas sympatisörer kommer också att opponera sig när smånazister förnekar människors lika värde, precis som många religiösa kommer att göra det. Själv kommer jag att vägra böja mig varje gång Jesus från Nasaret befaller hur jag ska förhålla mig i någon fråga. Jag kan fördöma smånazister utan att en präst befaller mig.

N.b. - undertecknad är inte talesperson för Humanisterna. Jag är inte ens medlem.