Tre projekt samma dag

Jag inbillar mig att av allt som är annorlunda när man är sjuk hela tiden är kanske det som är svårast att tänka sig in i att allt blir så omständigt, allt tar tid och tid och energi blir så begränsade resurser. Minsta lilla utflykt blir ett äventyr på flera timmar som måste planeras, att diska eller vika lite tvätt blir ett projekt som kräver återhämtning. Oftast låter jag varje sak ta den tid som det kräver fast det är flera timmar istället för en småsak som varit så obetydligt att man inte räknar hur ofta man gjort den. Jag hinner visserligen inte med fler saker på det sättet men jag slipper ha dåligt samvete för att annat blir uppskjutet och räknar bara det som försvinner från listan. Eftersom fyra timmar eller så blir vad som krävs för varje projekt så blir det aldrig mer än två saker gjorda samma dag och oftast bara en men det får jag nöja mig med.

Igår var en ganska annorlunda dag för jag gjorde fler saker än vanligt, och lite ovanliga saker. Jag började dagen med att ta en sväng ner till stationen för att spela, som icke-spelare skulle säga, för att farma lite grann som spelare skulle säga. Som morgongymnastik - det gick rätt bra, ungefär som vanligt. Just den biten av spelet brukar bestå av att man går ungefär sträckan längs bussgatan som löper framför Uppsala station, några varv, normalt som mest 4. Efter ett varv eller två är det ganska svårt att lyfta fötterna och det börjar nog gå rätt mycket långsammare och jag vet att min gräns går där någonstans. Det skulle kännas mycket bättre om man kunde bli svettig eller andfådd istället för att det bara slutar fungera.... men det får duga.

Jag som är intensivt likgiltig för nästan allt som har med matlagning att göra och aldrig bakar frivilligt, jag har bestämt mig för att jag ska baka bröd lite oftare. Så jag har ägnat säkert flera minuter åt att starta en surdeg, hittills med osäkert resultat. I söndags bubblade visserligen blasket lite grann men det slutade och satte inte igång igen... Tror det är för kallt i lägenheten. Jag hade tänkt att det skulle bli bröd igår kväll men jag sköt upp det tills degen samarbetar. Det fick bli lussekatter istället. Två omgångar jäsning blev ändå knappt tillräckligt för att jag skulle hinna hämta andan, det blev lite ont om tid men jag hann i alla fall ner till stan igen i tid.

Träffade gamla kompisar och såg Bruno K Öijer. Det gick bra att klara sig igenom projektet med stor varm lokal, trappor och alltihop, det gick mindre bra att vara med om det som kom från scenen. Inte bara det att jag nog aldrig egentligen varit särskilt hängiven, knappt ens intresserad, men nu var det dessutom väldigt svårt att hålla koncentrationen, hela texterna blev som lösryckta rader och jag tappade sammanhanget hela tiden. Svårt att uppskatta det hela då. När jag var på Costello för nån månad sen tajmade jag drogerna lite för att orka lite längre och det gick bra - inte förrän tredje extranumret började jag gäspa. Igår gjorde jag samma sak men mycket mer, men det tog bara trekvart innan jag gäspade - fast jag tror halva den skillnaden beror på att jag tycker avsevärt mycket bättre om musiken än om poeten.

Sen lyckades jag hålla mig upprätt en stund och få lite socialt umgänge, och ska man vara noggrann så var väl det det bästa med kvällen. Det är lite svårt att prioritera sånt i dagsschemat utan ursäkter som konserter och evenemang, men det vore värt besväret.

Hemkommen lyckades jag peta in de lussekatter som fanns kvar i fryspåsar och rädda dem undan att "det var så lätt att ta en". Jag ursäktar sonen för ingen är mer förtjust i lussekatter än jag, och en liten aning dåligt samvete hade jag för att jag fick gå på teatern, han var nog mer sugen än jag. På det hela taget ganska nöjd med söndan, fast köket är inte lika välstädat som det var i söndags morse.