En bekant med MS utbrast för ett tag sen "det där kognitiva, det är fan värst av alltihop". Egentligen håller jag inte alls med, fast ändå gör jag väl det.
När man tar bort lite lagom slumpvis bitar av hjärnan och själva villkoren för signaleringen i nervsystemet förändras så påverkar det ... allt. Man tänker på annorlunda sätt, och det tar lång, lång tid innan man får klart för sig att det förändrats. Att bilda sig en uppfattning av hur ens symptom förändras är svårt även när det gäller simpla saker som hur långt man kan gå, men när det gäller hur man tänker är det nästan omöjligt.
Uppmärksamhetsförmågan, särskilt förmågan att hålla kvar fokus på en tanke, fick jag ganska tidigt klart för mig att den försämrats. I början märktes det som att minnet och inlärningsförmågan verkade ha försämrats men efter lite tester så verkar det som att det egentligen beror på att uppmärksamheten inte är bra nog. Jag är rätt säker på att själva tänkandet också har förändrats, och klart till det sämre, men oförmåga att hålla fokus är problemet som står i förgrunden.
På senare tid har jag undrat ganska mycket hur jag har förändrats. Att min kognitiva förmåga har förändrats och försämrats är nog ganska tydligt ("möjligen från en ganska hög nivå" tror jag det stod i en journalanteckning) men jag undrar hur mycket det märks. och vilka gränser som gäller nu.
Just idag undrar jag över språket och förmågan att formulera mig. För ett tag sen fick jag rådet att använda svenska lite oftare, eftersom det kan finnas risk att jag tappar onödigt mycket av den förmågan om jag ständigt använder engelska när jag skriver. Egentligen har jag dussintals såna små iakttagelser att skriva om men jag vill ju mycket hellre skriva om saker som inte har med MS att göra alls.
