Blev sur för att jag blev sjuk och missade en hel veckas träning (och en hel veckas arbete på uteplatsen) och till råga på allt den planerade första motionstävlingen (E18-loppet). I förrgår gjorde jag en liten känna-efter-runda och allt verkade fint. Patrik tipsade om ett annat motionslopp i helgen som kommer och det loppet visade sig ha en intressantare distans, 30 km motionstempo. E18-loppet var 21 eller 42 km, det ena lite ospännande, det andra i mesta laget för mig.
Så igår kväll tänkte jag provköra den distansen. Fint väder, lite kallt men inget regn, inte så blåsigt att det gjorde nåt. Jag kör fortfarande en dryg kilometer bort till en cykelväg som går över åkrarna och sen fram och tillbaka på den, ett varv där är ganska precis 3 kilometer. Sen är det en kilometer hem när man är klar. Så 9 varv på cykelvägen - det mesta jag kört förut var 6. Runt 4-5 varv kändes det tungt, "det skulle vara skönt att se slutet nu". Sista milen började det också kännas riktigt slitigt. Antydan till blåsor under fötterna, ont i knäna, stel i nacken. När jag väl kom hem var hela kroppen verkligen öm. 2 timmar är tydligen en riktig pärs för kroppen, entimmaspass känns knappt alls.
För första gången såg jag inte fram emot att ge mig ut igen direkt jag hade kommit in, utan ville bara vila, sova. Ska ta ett par dagar med lätt löpning, låter skridskorna vila till loppet på söndag. Har lite gräva att göra på uteplatsen också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar