Sökande förgäves

Jag håller på och skiljer mig, det är därför det skrivs så lite här. Nej, så är det inte alls, fast kanske lite grann i alla fall. Det var inte det jag skulle skriva om. Mitt i detta skiljande har glas och bestick delats upp, hyllor tömts och tonvis med skräp som tidigare var delar av någons liv (oklart vems) har förpassats till återvinning. I denna störtflod av skräp där flera dussin kartonger med kvalitetslitteratur och skräp-dito kastats att bli lågornas eller papperskvarnens rov har jag räddat något så dyrbart som ett halvdussin Ehrenmark. Såna där kåserisamlingar i pocketutgåva som folk förr gav till folk de inte kände och inte kunde hitta på någon julklapp med egentligt innehåll. De verkar ha varit lika välspridda som Fantomens julalbum (särskilt det med grottmannen i, Hzzzt eller vad han hette, verkar ha funnits i varje hem och på varje dass i hela landet).

Jag har giltiga ursäkter för att inte ha kastat dessa ehrenmarkare som inte ens från början var mina. Jag letar nämligen efter den enda ehrenmarkare jag nånsin läst. Det är ett kåseri som jag tror måste inleda någon av sagda kåserisamlingar, för jag kan svårligen tänka mig att jag läst mer än den inledande berättelsen i en sådan bok. Det är några stycken om uppväxten i Örebro och gymnasisternas därstädes entusiasm över att vara unga och begåvade samt deras förundran över att en sådan samling genier råkat födas och uppväxa på just denna plats i just denna tid. Jag vill ha tillbaks den berättelsen för jag minns den som intressant.  Förmodligen var den lika tafflig som resten av ehrenmarkarna men jag vill i alla fall hitta den.

Tyvärr tror jag att det inte var någon av fruns ehrenmarkare jag i något tillfälle av leda plockade upp och läste några sidor i. Förmodligen var det mormors. Jag har ett vagt minne av att det fanns exakt en sån ehrenmarkare i hennes hus i Motala.

Sökandet får fortsätta. Kanske kommer jag hitta den i en boklåda. Det lär väl bli första och sista gången någon antikvariant säljer en av alla dessa ehrenmarkare som alltid finns i boklådor.

Socialdemokraterna letar efter en process. Här är processen.

Efter att mediadrevet mot stackars Juholt gått segrande ur partiets strid mot verkligheten löper nu VU dagligen gatlopp på väg in till möten för att hitta en ny Process och en ny Ledare. Man pratar om att bestämma om man ska ha en lång process eller en kort. Om den ska vara öppen eller intern. Den enda idé som verkar vara fullkomligt död förefaller vara att det är dags för en kvinnlig partiledare.

Efter den totala cirkusen kan jag bara se en väg öppen för SAP: nya medier. Real World Social Democrat. Jag  rekommenderar innerligt partiet att avstå från anspelningar på storbror.

Lås in kandidaterna nånstans, på Bommersvik kanske, i ett par veckor. Webbsända avsnitt varje dag med tävlingsmoment. Ökande intresse och publikens engagemang, istället för att belägras av ilsken press.

Deltagarna ställs inför utmaningar varje dag. Spontan-uttalanden för pressen: "Ni har tappat tre procent sen förra SIFOn, euron krisar. Förklara krig mot Grekland, du har 90 sekunder på dig. Action!" Tittarröster. Alla får rösta - bara de har gillat facebooksidorna som heter "Kan lyktstolpen få fler röster än Reinfelt" och "Sverigedemokraterna ut ur riksdan". En kandidat skickas hem efter varje avsnitt.

I andra avsnittet får de träffa kungen och vara underdåniga. I det tredje blir det bjudkalas på någon diktaturs ambassad. I det fjärde avsnittet måste de hantera en attack mot iranska kärnkraftverk och Hamasterrorister som attackerar bosättningar. Sen kommer övningar i snabbpudel och vinna-tid-undanmanövrer samt avledande attack på utvald motståndare. Efter första veckan presenteras tre wildcards, det är Mona Sahlin, Per Nuder och någon jag inte kan namnet på men som blidkas med nån EU-post när han slagits ut. veckopressen försäkrar att den okände är fotogenisk.

Röstningen bör flytta mellan olika medier varje dag. Flest nya twitter-followers en dag, gilla-markeringar på facebook nästa dag, vanliga, hederliga telefonröster en tredje - du vet, precis som melodifestivalen har. Ser du, att delta i politiken är inte svårare än att rösta fram en slagdänga. På så sätt skaffar man sig en kommunikationsbas i alla medierna samtidigt som man täcker in alla de kanaler som befolkningen så obetänksamt splittrat sig mellan.

Expertpanel som recenserar dagens insatser sist i varje avsnitt vore önskvärt, men den blir svår att besätta. Alla som inte är avtackade föredettingar är ju potentiella kandidater. En panel bestående av Göran Persson och Ingvar Carlsson blir nog inte så kul.

En fördel är att om den som segrar inte skulle visa sig hålla måttet så kan de som kom två eller trea enkelt lanseras som "den moraliska segraren" som "folket egentligen ville ha". Planerar man lite framåt så kan man ha partiledaråterväxten säkrad för flera kommande valperioder.

Jag tror ovanstående räcker för att klargöra upplägget, detaljerna kan VU själva fylla i på mindre tid än en kafferast i de pågående manglingarna. Bara ring in ett kamera-team och kör. Glöm inte att jag ska ha procent på reklamintäkterna.