Jag håller på och skiljer mig, det är därför det skrivs så lite här. Nej, så är det inte alls, fast kanske lite grann i alla fall. Det var inte det jag skulle skriva om. Mitt i detta skiljande har glas och bestick delats upp, hyllor tömts och tonvis med skräp som tidigare var delar av någons liv (oklart vems) har förpassats till återvinning. I denna störtflod av skräp där flera dussin kartonger med kvalitetslitteratur och skräp-dito kastats att bli lågornas eller papperskvarnens rov har jag räddat något så dyrbart som ett halvdussin Ehrenmark. Såna där kåserisamlingar i pocketutgåva som folk förr gav till folk de inte kände och inte kunde hitta på någon julklapp med egentligt innehåll. De verkar ha varit lika välspridda som Fantomens julalbum (särskilt det med grottmannen i, Hzzzt eller vad han hette, verkar ha funnits i varje hem och på varje dass i hela landet).
Jag har giltiga ursäkter för att inte ha kastat dessa ehrenmarkare som inte ens från början var mina. Jag letar nämligen efter den enda ehrenmarkare jag nånsin läst. Det är ett kåseri som jag tror måste inleda någon av sagda kåserisamlingar, för jag kan svårligen tänka mig att jag läst mer än den inledande berättelsen i en sådan bok. Det är några stycken om uppväxten i Örebro och gymnasisternas därstädes entusiasm över att vara unga och begåvade samt deras förundran över att en sådan samling genier råkat födas och uppväxa på just denna plats i just denna tid. Jag vill ha tillbaks den berättelsen för jag minns den som intressant. Förmodligen var den lika tafflig som resten av ehrenmarkarna men jag vill i alla fall hitta den.
Tyvärr tror jag att det inte var någon av fruns ehrenmarkare jag i något tillfälle av leda plockade upp och läste några sidor i. Förmodligen var det mormors. Jag har ett vagt minne av att det fanns exakt en sån ehrenmarkare i hennes hus i Motala.
Sökandet får fortsätta. Kanske kommer jag hitta den i en boklåda. Det lär väl bli första och sista gången någon antikvariant säljer en av alla dessa ehrenmarkare som alltid finns i boklådor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar