Mänskligheten är utbytt

En bisarr sak händer i början och slutet av loven. Jag menar inte hur jag varje gång ofelbart missar sommartidtabellernas införande och blir en timme sen till jobbet, även om det är en sak som upprepas så ofta och så regelbundet att det närmast är att betrakta som naturlag.

Nej det jag syftar på är att just den dagen när helt plötsligt hälften av avgångarna i tidtabellerna har försvunnit och resten går på obekant klockslag, just den dagen är bussar och tåg lika plötsligt fulla av obekanta ansikten.

Samtidigt som morgontrafiken i min hemförort minskar från femtonminuterstrafik till halvtimmestrafik - naturligtvis på helt andra klockslag - så händer två saker:

Dels försvinner de flesta av de välbekanta pendlaransiktena. Det är inte ens slut på terminen, än mindre dags för man ur huse semester. Ändå är knappt ett ansikte att känna igen i busskön.

Dels dyker det upp ersättningsansikten. Inte enstaka eller så, utan i runda slängar lika många som de ansikten de ersätter. Den halvfulla morgonbussen ersätts alltså av en något överfull buss hälften så ofta.

Vilka är dessa människor? En del av dem låtsas att de känner mig men jag vet, jag vet att de minsann inte var pendlare förra veckan. Jag försöker minnas vad några av de mystiska ersättningsfolken i populärkulturen kan ha hetat men kan inte komma ihåg något som passar - triffiderna såg definitivt inte ut som bälingebor och jag tror langoljärerna var något annat.

Det där filmtricket när man ska hitta den okända infiltratören och alla på den stora arbetsplatsen pekar på någon de inte känner igen - på bussen i morse skulle dom ha pekat på mig. I know it.