 |
| Kungaval, ett minne blott i det ojämlika Sverige. |
I Sverige är alla, precis alla, jämlika, åtminstone i teorin. Alla utom kungahuset som är lite mer jämlika, precis som grisarna på
djurfarmen. Att det egentligen inte går att försvara ett sådant arrangemang säger sig självt. Det finns visserligen säkert en och annan som tycker att ett fint namn är mer värt än akademiska, politiska eller ekonomiska meriter, men jag räknar mig inte dit och jag hoppas innerligt att de som gör det i vårt land inte bara är ytterligt få utan också inser att det är en så pinsam åsikt att de väljer att i fortsättningen hålla tyst.
Det vore logiskt, humant, opportunt, framåtblickande, smart, att nu äntligen göra sig av med ett kungadöme som satt en monark på tronen som inte förtjänat sin plats, inte kandiderat till sitt ämbete, inte valts till tjänsten, inte verkar trivas särskilt bra med sitt liv, som gjort så många grodor att de torde ställa även en tio-tons toblerone i skuggan, som sammantaget knappast kan anses vara det minsta skickad att fullgöra sitt uppdrag.
Alla samhällen där nepotism råder, och arvkungadöme är fundamentalt ett nepotismfenomen, ställs förr eller senare inför faktum att mindre lämpade personer sätts att förfoga över andras resurser och agera i andras namn. Resultatet blir ett glapp mellan folkets vilja och den icke valdes verklighetsuppfattning, den orörbares totala avsaknad av hänsyn till konsekvens och nytta. Följden är nedgång och förfall, en spiral som normalt inte bryts av något mindre än revolution.
Vilken signal sänder det exempelvis till de stater i den forna Sovjetunionen där demokrati fullständigt sätts på mellanhand, om Sverige tolererar samma missförhållanden, eller till länder i Sydeuropa där man beviljar regeringschefen åtalsfrihet trots upprepade brott? Gränsen flyter och riskerna är enorma. En svensk monark kan inte åtalas för några brott alls. Att konsekvenserna av detta ännu inte gått upp för Svensson ska vi vara glada för, för det beror på att våra statschefer i allmänhet skött sig. Det finns inga skäl att fresta den lyckan längre - låt oss sluta spela innan vi förlorar hela insatsen på nån solkig klubb.
 |
| Minnesvården över Sveriges valkungadöme. |
En fin avslutning på det arvkungadöme som Gustav Vasa instiftade vore att gå via en period av valkungadöme till en riktig, modern republik. Mig veterligt(*) har inga länder hittills gjort resan från monarki till republik med mindre än att en stat störtat samman eller, allra minst, någon monark fått sätta livet till. Låt oss därför bli de första som tar steget av egen kraft som civiliserade, moderna människor! Det är lite sent, vi borde ha gjort det för länge sen, men bättre sent än aldrig!
Därför vill jag härmed, med hänvisning till denna min merit att jag framlagt ovanstående förslag, deklarera min kandidatur till en första och sista valperiod som regent i Valkungadömet Sverige, till vilket Arvkungadömet Sverige övergår i periodens början och från vilket det sedan övergår till att bli Republiken Sverige vid periodens slut. Mitt vallöfte är att inte använda en enda skattekrona på strippklubb. Fan vet om jag inte skulle abdikera snarare än att gå dit.
Nej, KG. Det är inget skämt. Jag är jämlikare än du.
Denna text publiceras under CC-by-CC. Författaren uppmanar alla och envar som anser sig mer kvalificerad än kungahuset att företräda landet att förändra och anpassa texten och använda den för egna syften. Bilderna är från Wikipedia och får användas fritt enligt villkor där. Kungavalsbilden kommer från Olaus Magnus "Historia om de nordiska folken". Bilden på monumentet vid Mora stenar är tagen av undertecknad. Mer om Mora stenar kan man läsa på exempelvis Wikipedia men läs hellre om nepotism, demokrati eller republik. Och, nej, jag menar inte att medeltida kungaval är ett bra exempel på demokrati.
(*) Tillägg: Jag har sedan detta skrevs lärt mig att Island avsade sig det danska kungadömet under demokratiska och fredliga former, 1944. För att vara petig var det ett land som sade upp en personalunion, inte ett land som avskaffade monarki, men jag väljer att buga mig för Island. De gjorde mer än vad vi har klarat av, och det utan nattklubbar, nazister och medaljer till misogynister och tyranner.
Det här är en liten samling, en kollektion, ett axplock, en bukett om man så vill, av erfarenheter av SJs omsorg om sina kunder och sin erbjudna tjänst (eller, i något enstaka fall, sådana erfarenheter gjorda av mig någorlunda närstående bekanta, men jag har inte tagit med något fall där jag inte vet vem den drabbade var, och när det inträffade). Kärleksförklaring vill jag inte kalla det.
