fredag 3 september 2010

Vilks

I juli 2005 var jag med familj och släktingar i Skåne, och gjorde en utflykt till Kullaberg. Det var ordentligt varmt, vattenflaskorna vi bar med oss gick åt allihop. Nere vid Nimis var det gott om folk, och när vi varit där en stund fick vi också syn på Lars Vilks själv som kom vandrande ner med lite plankor på axeln och hammaren i bältet. Han klättrade runt och snickrade lite och fattade sedan posto på en bergknalle där han sålde böcker och frimärken medan han konverserade kulturbärande medelålders kvinnor.

Jag gjorde mina första redigeringar på wikipedia nån gång 2002. Mest för att jag tycker det är roligt att skriva, roligt att berätta. Med tiden blev engelska wikipedia lite trångt. När man påbörjar en artikel som fram till dess inte funnits så är nästan allt en förbättring men när flera gjort små bidrag så blir det jobbigare, mer likt jobb. Jag tröttnade lite på engelska wikipedian och flyttade över till den svenska. Jag var en ganska tidig skribent på engelska Wikipedia men på den svenska var jag verkligen bland de första, mitt användarnummer var 42 (och är det fortfarande). I samma veva började jag lägga upp mina första bilder. Bilder är inte en rymd som fylls upp på samma sätt som artiklar, det är lättare att hitta utrymme för en bild utan att den måste passas in i ett sammanhang.

När jag besökte Kullaberg och Nimis 2005 hade jag en skaplig kamera med mig och hade redan i förväg planerat att ta ett par bilder eftersom jag visste att Wikipedia inte hade så bra material om Nimis. Inte för att jag var fanatisk om Wikipedia eller Vilks utan bara för att jag skulle dit och bilden behövdes.

Så när Vilks dök upp så väntade jag tills han var ledig, presenterade mig och frågade om jag kunde ta en bild avsedd för Wikipedia. Vilks hade inget emot att porträtteras. Om jag skulle gissa så tror jag han hade en rätt dimmig bild av vad Wikipedia var, dess betydelse och vad som driver wikipedianer - helt ok för mig, jag måste betrakta mig själv som lekmannadilettant i alla sammanhang där Vilks är aktiv så där finns symmetri. Vilks frågade om han skulle hålla upp hammaren. Jag tackade nej, det var inte riktigt ett sånt porträtt jag var ute efter.

Väl hemma så hamnade Nimis-bilderna på datorn men det blev inte av att jag lade upp dem förrän två år senare. Då hade Vilks hunnit göra rondellhundsteckningar och det fick mig att notera att inga bilder fanns ännu på wikipedia så det var ju bara att ladda upp mina. Jag valde ut ett par, och de var i alla fall tillräckligt bra för att vara huvudsakligt bildmaterial på artiklar om Vilks och Nimis både på engelska och svenska Wikipedia, säkert även andra språk.

2010 kom nyheten om Jihad Jane. I media rapporterades att kvinnan ifråga hade gjort research om Vilks via internet och jag funderade på hur mycket som kunde finnas att se där om Vilks - det vore nog rimligt att tro att hon sett mina bilder. När jag jobbade lite med artiklarna om Vilks och Nimis hade jag noterat att det inte fanns så mycket relevanta fakta på nätet. När jag nu letade lite igen styrktes jag i den tron, det verkade rimligt att anta att Jihad Jane fått sin grundläggande och bästa uppfattning om hur hennes eventuellt tilltänkta offer såg ut genom att titta på porträttet jag tagit ungefär 4 år tidigare (om jag förstått turerna rätt så haffades Jihad Jane redan hösten 2009).

Inte nog med det, "min bild" var också illustration i artiklar om Jihad Jane, rondellhundar och annat. Med beaktande av sökmotorers beteende och wikipedias popularitet samt "min bilds" framträdande placering i allehanda relaterade artiklar är det ganska rimligt att tro att de som sökt information om Nimis, Vilks, Jihad Jane eller rondellhundar, alla sett "min bild".

"Min bild"? Den är fortfarande "min". Jag kan sälja den, vilket ingen annan kan. Det jag inte kan göra är att hindra den från att dessutom spridas på andra vägar under de licenser den publiceras under på wikipedia. Jag kan inte stoppa någon från att skriva ut den för att elda upp, eller från att trycka den i en tidning. Bildens historia är öppen för alla, upphovsmannen är lätt spårbar. Lars Aronsson spårade enkelt upp mig (och en hoper andra wikipedianer) som en övning, nån gång runt 2004, bara med hjälp av uppgifter på Wikipedia. Min identitet är inte hemlig.

I mars-april 2010 genomfördes några manifestationer av fundamentalistiska muslimer bland annat vid svenska beskickningar i (vill jag minnas) Lahore och Kuala Lumpur. I Lahore brändes en ful hemmagjord flagga, men i Kuala Lumpur hade man hittat en helt reglementsenlig svensk flagga att bränna - den var stulen från beskickningen. Några andra förberedelser hade man också gjort - tillsammans med flaggan satte man eld på utskrifter av Lars Vilks porträtt på Wikipedia. Alltså "min bild".

Bilden fortsatte att dyka upp lite överallt. I maj skulle Vilks besöka Uppsala, vilket berättades i en lokal gratis/reklam-tidning i en närapå helsidesartikel illustrerad med "min bild" i ganska stort format. Jag funderade på att gå dit men vissa av oss behöver vara på jobbet ibland så det blev inte av. Vid det laget hade tillräckligt hunnit hända för att jag skulle ha en del frågor till Vilks och tyckte (fortfarande tycker att) det fanns en relevant diskussion att föra bara kring publicering av hans porträtt (mer om det strax).

Det blev som sagt inte av att jag gick på föreläsningen. I efterhand var ju det både en lättnad och en besvikelse. Sedan dess - attentat mot Vilks. Debatten verkar ha avklingat, men just nu är det ju val, det kanske återkommer.

Några steg tillbaka: Tycker jag att det var rätt att lägga ut Vilks porträtt? Skulle jag göra det igen?

Det finns några saker att ta i beaktande. För det första är Vilks en publik person. Bilder av honom fortsatte dugga ganska tätt i media även efter upptrappningen när Jihad Janes gripande blev känt. Om något blev de fler och fler och det verkar knappast som om Vilks försökt stävja detta. Hans mission är, om jag förstår det rätt, att nå så många som möjligt med sin fråga och sin debatt. Så jag tycker inte jag svek Vilks själv genom att lägga ut bilden.

Jag la inte ut bilden direkt när den var nytagen. Mea culpa. Jag la ut den efter första vändan av publicitet. Jag tyckte inte då att det var fel och jag tycker inte nu att jag gjorde fel då. Rimligen skulle jag göra om det idag om jag ställdes inför valet. Om jag fått frågan idag om det skulle vara rätt att lägga ut bilden i den mediasituation som nu råder - så skulle jag i alla fall tycka att det vore rätt att lägga ut bilden. Det är inte de som följer självklara etiska regler som ska anpassa sig efter dem som har skakigare kompass.

Fenomenet flaggbränning kan man diskutera om man har lust. En rejäl anti-handling. Den saknar varje form av konsekvens, den enda tydliga egenskap handlingen har är ett öppet medgivande av allmän impotens. "Jag kan inte eller törs inte röra dig, jag kan inte nå dig, allt jag kan göra är att stå här och skrika lite och stampa på en symbol. Jag tycker men jag kan inte. ph34r me."

Fortsättning följer säkert, men en sak är jag inte det minsta ledsen över. Om jag hade tackat ja till att ta ett porträtt där Vilks har hammaren i högsta hugg och om jag sedan lagt den på Wikipedia, då hade det sett väldigt mycket sämre ut på bilderna från Kuala Lumpur.

Uppföljning 20101007: Idag ska Vilks slutföra föreläsningen som avbröts i Uppsala i våras. Jag gjorde ett par försök att ta reda på tid och plats och tänkte be att få ta en ny bild för wikipedia, men på Vilks hemsida verkade intresset för annat än tillbedjan svalt; allmänt dissande av någon tillförordnad och sedan plockades kommentarerna bort. Inga försök att förstå och inga försök att sprida information. Obegripligt. Whatever. Så jag kommer inte att vara där.

måndag 30 augusti 2010

Gratis

Jag ser att ETC söker en republikansk debattör. Jag ska förenkla lite: Det behövs ingen debattör. Det behövs ingen debatt. Det finns bara ett litet fåtal, väldigt, väldigt enkla fakta.

För det första: I Sverige ska alla vara jämlika. Ingen ska komma undan med mutor, ingen ska födas med förtur till ett jobb. Allt annat vore politiskt självmord att hävda, och lika självklart borde det vara att kungafamiljen inte ska undantas.

För det andra: De av monarkister så omhuldade PR-vinsterna är skit. Lappri. Jag citerar en intresserad amerikansk bekant: "de amerikaner som känner till den svenske kungen gör det antagligen tack vare Minnie the moucher." Inte ens om det vore PR-mässigt lönsamt med kungafamiljen vore det försvarbart - det är som att hävda att boforsmutor är bra för de räddar svenska jobb. De är fortfarande fel.

För det tredje: Det är inte "trevligt med kungafamiljen." Det är en skymf mot alla tankar på jämlikhet och demokrati. Sånt kan bara vara trevligt om man totalt förlorat all kontakt med vad som faktiskt pågår på planeten. Det som kallas trevligt handlar i själva verket om priviligierade människor du inte känner. Betala din Britney Spears-skatt i skiv- och modebutiken om du vill, men för du upp den på min skattsedel blir jag förbannad.

För det fjärde: Monarkin är inte "billig." Varje krona lagd på kungafamiljen är lika fel spenderad som en boforsmuta. Varje krona innebär en liten politisk och moralisk bankrutt, ett litet nederlag för själen och tanken.

Jag skäms över denna odemokratins galjonsfigur. Det är kanske inte den värsta orättvisan i vårt land eller det största systemfelet, men det vore så enkelt, så enkelt att rätta till. Det är dags att vi gör det.

Så; CC by CC. Tryck'em and weep.

onsdag 25 augusti 2010

Kroppsdelar beskjutna


Anmärkningsvärd koncentration av attacker mot diverse kroppsdelar.

DN för några minuter sedan. Så värst mycket mer finns väl inte att säga.

onsdag 4 augusti 2010

Hägern!

I många år stod ett hägerpar i forsen vid järnvägsbron precis söder om Uppsala. Förra året dök bara den ena hägern upp, och i år har jag inte sett någon häger alls - tills idag! Hade inte riktigt ögona öppna, det är möjligt att mer än en stod där i vattnet som om de aldrig varit borta.

Från och med imorgon ska jag ha stenkoll igen.

onsdag 9 juni 2010

Rapport från vuxenvärlden

När man är vuxen kan man hux flux bestämma att man inte ska göra en sak längre, och sen bestämma att alla pengar man hittills gjort av med på den saken ska man i fortsättningen göra av med på något annat som är ungefär lika produktivt.

I've looked into this, and I can't figure out a way to do it cheaply.  And I guess it wouldn't be sanitary. - xkcd.com
Så, anyway. Igår gick jag och köpte några små elektriska motorer. Inte bara ett par, för Sofias robot, utan ett par till. Kan alltid vara kul att göra något med. Kostade ändå inte mer än fem dagars cigg. Jag kan springa och köpa saker ett par gånger i veckan och ändå kommer ingen att klaga!

tisdag 8 juni 2010

Mänskligheten är utbytt

En bisarr sak händer i början och slutet av loven. Jag menar inte hur jag varje gång ofelbart missar sommartidtabellernas införande och blir en timme sen till jobbet, även om det är en sak som upprepas så ofta och så regelbundet att det närmast är att betrakta som naturlag.

Nej det jag syftar på är att just den dagen när helt plötsligt hälften av avgångarna i tidtabellerna har försvunnit och resten går på obekant klockslag, just den dagen är bussar och tåg lika plötsligt fulla av obekanta ansikten.

Samtidigt som morgontrafiken i min hemförort minskar från femtonminuterstrafik till halvtimmestrafik - naturligtvis på helt andra klockslag - så händer två saker:

Dels försvinner de flesta av de välbekanta pendlaransiktena. Det är inte ens slut på terminen, än mindre dags för man ur huse semester. Ändå är knappt ett ansikte att känna igen i busskön.

Dels dyker det upp ersättningsansikten. Inte enstaka eller så, utan i runda slängar lika många som de ansikten de ersätter. Den halvfulla morgonbussen ersätts alltså av en något överfull buss hälften så ofta.

Vilka är dessa människor? En del av dem låtsas att de känner mig men jag vet, jag vet att de minsann inte var pendlare förra veckan. Jag försöker minnas vad några av de mystiska ersättningsfolken i populärkulturen kan ha hetat men kan inte komma ihåg något som passar - triffiderna såg definitivt inte ut som bälingebor och jag tror langoljärerna var något annat.

Det där filmtricket när man ska hitta den okända infiltratören och alla på den stora arbetsplatsen pekar på någon de inte känner igen - på bussen i morse skulle dom ha pekat på mig. I know it.

Något att älska

Mina inlajns. Aldrig ägt något liknande förr. Lukten och känslan av att rulla ut en stund när ungarna och resten av barnfamiljerna gått och lagt sig... fantastiskt.